Lånord – kan man äga språket?
13 mar 2013
— Om språk
Det här med lånord är intressant. Vilka ord är egentligen svenska, från början? Kan man äga ord och hur mycket är okej att låna?
Vem äger språket?
Först och främst, att det kallas för lånord är lite konstigt, då ingen har tänkt att lämna tillbaka dem. Vi tar orden och gör dem till våra egna. Inget fel med det. Så länge vi i Sverige kan prata med varandra och göra oss förstådda, så kommer det alltid att vara vårt språk, trots att orden inte var våra från början. Ingen äger språket.
Ordet ”språk” kommer från tyskan, tillsammans med ord som skomakare, stad och borgmästare för att nämna några få. Vårt språk står på en stadig grund av lånade ord.
Språket rör på sig
Om du tänker efter kan du nästan höra att ord som broschyr, kastrull och byrå kommer från det franska språket. Att räls härstammar från engelskan är svårare att höra eller att vin kommer från ungermanskan* som i sin tur hämtat det från latins ”vinum” som i sin tur tagit det från den urindoeuropeiska ordstammen är näst intill omöjligt att veta. Ja ni hör, alla länder lånar ord och har gjort det i alla tider. Det är inget nytt.
Hur kommer det sig att vi har så många lånord? Vi har alltid hämtat ord från högstatusspråk. Det handlar också om spåkmöten genom tiderna, om handeln och om erövringar. Många ord importeras tillsammans med produkter de givit namn åt, ord som television och air bag hade aldrig funnits om vi inte hade valt att importera just de produkterna.
* Runt 750 f.Kr. fanns en någorlunda enhetlig germansktalande population i södra Skandinavien och längs Nordsjö- och södra Östersjökusten från nuvarande Nederländerna till floden Wisła. Källa: Wikipedia.
Några lånade ord
Arabiska – kaffe, alkohol, zenit
Finska – pjäxa, pojke, nalle, räv
Grekiska – kyrka, skola, lakrits, cykel
Holländska – knop, reling, apelsin, aktie
Italienska – pajas, bankrutt, korridor
Romani – jycke, lattjo, tjej
Turkiska – kiosk, kalabalik
Tyska – känslosam, strumpa, gaffel
Fler skrivtips!
Content Marketing – vad är det?
